Kommentarer till svaren i enkäten, som skickades våren 2009 till de laboratorier, som utför parasitologisk faecesdiagnostik.

Diagnostik av trofozoiter

Ungefär en tredjedel av landets parasitlaboratorier har idag ingen diagnostik av trofozoiter.

Omfattningen av diagnostiken hos övriga laboratorier varierar men en tredjedel diagnostiserar trofozoiter både i färskprov och i SAF-fixerat material.

Rekommendationer trofozoitdiagnostik

Det är viktigt för varje parasitlaboratorium att ha möjlighet att diagnostisera trofozoiter, antingen på det egna laboratoriet eller att kunna vidarebefordra prov i rätt transportmedium.

För påvisning av Entamoeba histolytica trofozoiter rekommenderas i första hand undersökning av färskprov. Vid fynd av misstänkta E. histolytica/dispar trofozoiter eller vid primär frågeställning E. histolytica trofozoiter kan provet fixeras i etanol och skickas för PCR-diagnostik (se www.parasitologi.se för vidare information om PCR-analysen samt provtagningsanvisningar). Påvisning av E. histolytica trofozoiter i SAF-fixerat prov är tekniskt svårare (inga rörliga trofozoiter) och eventuella fynd kan inte verifieras med PCR.

Giardia intestinalis trofozoiter påvisas i färskprov alternativt SAF-fixerat prov (som ej koncentrerats)

Dientamoeba fragilis trofozoiter påvisas i SAF-fixerat prov (som ej koncentrerats) och kräver en verifierande färgning t.ex. Van Gieson eller Trikrom. Denna diagnostisk utförs vid ett fåtal laboratorier exempelvis Parasitologisk diagnostik; SMI, Klinisk mikrobiologi, Karolinska/Huddinge; Mikrobiologi, Länssjukhuset Ryhov, Jönköping; Bakt och Tropiklab, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg.

Diagnostik av Cryptosporidium spp

Enligt enkätundersökningen så har de flesta laboratorier, dock inte alla, möjlighet att utföra undersökning för Cryptosporidium spp. Enbart hälften av laboratorierna uppger att metoden är ackrediterad.

Ungefär hälften av de laboratorier som utför diagnostik screenar för Cryptosporidium spp i samband med undersökning av cystor och maskägg, medan övriga laboratorier enbart färgar vid specifik frågeställning.

Rekommendationer Cryptosporidium-diagnostik

Kryptosporidios är sedan 2004 en anmälningspliktig sjukdom enligt smittskyddslagen. Det är viktigt att kunna ställa rätt diagnos, både för den enskilde patienten (speciellt vid immunosuppression) och för att begränsa spridningen av Cryptosporidium vid ett eventuellt utbrott

Alla parasitlaboratorier bör därför kunna utföra diagnostik av Cryptosporidium spp (företrädesvis med modifierad Ziehl-Neelsen-färgning).

Alla laboratorier som utför diagnostik av Cryptosporidium spp bör ha metoden ackrediterad.

Om inga förutsättningar finns för att sätta upp diagnostik av Cryptosporidium spp på det egna laboratoriet skall man ha möjlighet att skicka prov till annat laboratorium.

Alla parasitlaboratorier bör lära sig att screena för Cryptosporidium spp i våtpreparat. Detta innebär att man lär sig att känna igen Cryptosporidium spp oocystor i samband med avläsning av prov koncentrerade för cystor och maskägg för att sedan utföra en verifierande färgning vid misstänkta fynd.

Utsvar

Protozoer

Det visar sig att alla laboratorier svarar även ut apatogena protozoer, vilket är enligt våra rekommendationer.

Endast ca 80 % av laboratorierna lämnar utsvar med de kommentarer, som Referensgruppen rekommenderar. Lika många laboratorier lämnar också ut information att man på SMI utför PCR för att skilja mellan E. histolytica och E. dispar.

Icke parasitologiska fynd

Ca 20 % av laboratorierna svarar ut svampceller och leukocyter och så många som 65 % svarar ut Charcot-Leyden kristaller.

Rekommendationer – utsvar

Vad gäller protozoer, är det enligt våra riktlinjer, helt korrekt att svara ut även apatogena protozoer.

Däremot bör alla laboratorier i utsvar lägga till de kommentarer, som Referensgruppen enats om, liksom att informera om att PCR görs på SMI för att differentiera E. histolytica från E. dispar, som utgör minst 90 % av de prover, som skickats till SMI.

Svampceller och leukocyter skall inte svaras ut, eftersom det inte ligger inom ramen för parasitologisk diagnostik, är subjektiv och inte ger klinikern någon som helst information om ev aktuell parasitinfektion.

Charcot-Leyden kristaller bör inte heller svaras ut, eftersom förekomst inte ger någon specifik information om ev parasitinfektion. Detta svar förvirrar de flesta kliniker. Om man svarar ut Charcot- Leyden kristaller, som är en nedbrytningsprodukt av eosinofila granulocyter, vilket kan ha många olika orsaker, måste en kommentar till utsvaret läggas till.

Svenska Läkaresällskapets Referensgrupp för Parasitologi

Ulf Bronner Bo Claesson Silvia Botero Kleiven

Marianne Lebbad Teodor Capraru Jessica Ögren

Lillemor Karlsson